Bekanta som dör…

Det är konstigt. När man på ett eller annat sätt får reda på att en människa är död. Jag kan inte kalla henne vän. Så det får bli bekant. En människa jag träffade då och då när man var ute, en trevlig person som man delade skratt och mödor med. En person som jag faktiskt mins nu att jag följde efter en helnatt för att en allt för ”upphetsad” kille försökte få henne att säga ja till något hon inte ville. Var en lång natt, hon sov stundvis och jag och den andra killen satt vakna.

Den här personen, är nu borta, jag vet inte hur det gick till, men hon dock nu i mars och det känns konstigt. Min första tanke var att jag ville prata med henne och säga något stödjande. Men… hon är ju borta nu. Finns ingen chans att säga hej längre. Såg henne för några månader sedan när jag åkte spårvagn, i somras tror jag. Hon var ute och gick, det var allt jag kunde gissa mig till just då.

Det känns konstigt. Inte en vän som sagt. Men en person som jag gärna hade träffat på igen. Skrattat med igen eller bara pratat med? Nåväl. Får hoppas att hon har det bättre där hon är nu. Med tanke på hur hon hade det här.

Får väl helt enkelt påminna mig en sista gång om promenaden hem vi tog mitt i natten en sommar för något år sedan. En bra trevlig promenad. Det blir mitt minne av dig.

Sovgott du. Jenny.

/Alex

Advertisements

Posted on 18 March, 2009, in Thoughts and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. Leave a comment.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: